lördag 31 mars 2012

Fatta Eld

Förra helgen gick jag på Hungerspelen på bio och tyckte därför att det var dags att läsa ut Fatta eld som jag började med i höstas.

Ärligt talat så var den lite av en besvikelse. Dock räddade det oväntade slutet boken och jag är fortfarande sugen på att läsa sista delen Revolt. 


Jag minns inte hur mycket jag har skrivit innan om boken och vill inte ödsla tid på att upprepa mig men den är ju en fortsättning på HS som handlar om vad som händer efter att Katniss och Peeta vunnit. Konsekvenserna för den upprorshandling hon gjorde blir stora och straffet från regimen blir att de får skickas tillbaka till arenan.

Det som kändes lamt var just att de än en gång skulle tillbaka till arenan och att regimen inte straffade henne genom att döda någon i hennes familj. Varför skulle de inte göra det liksom? De piskade lite på Gale, det var allt. Jag saknade dessutom lite mer triangeldrama mellan Katniss, Gale och Peeta men det kanske kommer i tredje boken?

Bion då? Mitt intryck av filmen var positivt. Det enda jag inte kunde komma över var att de fattiga distriskten hade kläder från typ 30-40-tal. Varför?

Fladdermusmannen

I mars har jag lyssnat på en norsk ljudbok som heter Fladdermusmannen. Läsningen (lyssningen) av denna är en del av bloggen Dantes Biblioteks Nordisk utmaning, där vi i mars skulle läsa en norsk författare.

Fladdermusmannen är skriven av Jo Nesbø och är den första i en 9 böcker lång serie om polisen Harry Hole. Enligt Wikipedia kom boken ut på norska 1997 och på svenska 2000. Boken har tydligen belönats med Rivertonpriset 1997 och Glasnyckeln 1998.

Fladdermusmannen är en deckare med den norske polisen Harry Hole som huvudperson. Hole blir skickad till Sydney för att hjälpa till att lösa en mord på en norsk tv-kändis som mördats. En viktig aspekt i boken är relationen mellan "raserna". Hole har aldrig varit i Australien innan och har ytterst lite kunskap om hur urbefolkningen har behandlats. Han gör missen att berätta för sin nya partner, som är aborigin, att det på norska kallas "austalien-neger", första gången de träffas, och ungefär då tänkte jag att det var en smått rasistisk bok. Dock förändras Holes förståelse för aboriginernas historia och nutid liksom mitt omdöme av boken efterhand.

Jag tycker att boken var en helt okej deckare. Lagom dos spänning, tillräckligt komplicerad intrig, sköna karaktärer och oväntat slut. Den passade utmärkt som ljudbok, Pontus Gårdinger ljuva stämma läser. Något som var trist var att samtliga kvinnliga karaktärer i boken antingen var mordoffer, prostituerade eller på annat sätt kopplade till förövarna. Den enda kvinnan som inte beskrivs med ganska nedlåtande ord är Holes tillfälliga flickvän, den svenska servitrisen Birgitta, men även hon ingår i slutet i en av de tre kategorierna. I  Nesbøs version av Sydneys mordutredningsavdelning arbetar inga kvinnor, däremot blir kvinnor mördade på löpande band.


tisdag 6 mars 2012

Lässvacka

Jo det har inte bloggats så mycket här för att jag inte har läst typ. Har ägnat mig åt tv-serier och kurslitteratur som inte är skönlitteratur och har av den anledningen inte haft  tid och faktiskt inte så mycket lust att läsa. Jag läser dock en hel del bokbloggar vilka ger mig massor med inspiration. Nu senast var det Bokbabbels inlägg om hur man blir en snabbläsare.

Jag har dock fått två fina böcker om mission på senaste tiden. Inte skönlitteratur men ändå fina böcker som jag ska läsa någon gång.

söndag 19 februari 2012

Älskar listor av alla slag. Denna kommer frånFiktiviteter som har tagit den från Bokhora.


Senast lästa: Patient 67 (Skönlitterär) The confident woman (sakprosa)
Senast köpta bok: Vampires: encounter with the undead (Skönlitterär) Samhällsvetenskapernas  förtsättningar (sakprosa)
Senast lånade bok: En dåre fri (Skönlitterär) The lure of the vampire (sakprosa)
Senast fådda bok: Uppdrag Benin
Favoritbokhandel: Second hand-butikernas bokavdelningar
Favoritbibliotek: Falköping
Antal lånekort: Falköping, Skara, Skövde, Mariestad, Götborg, Lerum, GU, Uddevalla, London (9 st)
Använder som bokmärke: De som finns på biblioteken
Favoritfärg på bok: Spelar ingen roll faktiskt
Favoritmat/snack vid läsning: popcorn, smörgås, vindruvor
Favoritdryck vid läsning: Vatten
Favoritställe att läsa på: Sängen, soffan, buss/tåg
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 61 i Undead & Unwed
Den här boken köper jag till en förälder: Jag skulle kunna tänka mig att köpa Den besynnerliga händelsen med hunden om natten till min mamma. Pappa läser dock bara böcker om trädgårdar.
Den här boken köper jag till en partner: En bok till min man ska vara med hårt omslag (ej pocket), ha en handling som inte innehåller några övernaturliga eller fantastiska inslag (realism alltså), gärna vara lite av en klassiker eller lite ”finare” alternativt ”högre” litteratur.  Den får gärna vara romantisk men inte sexuell och framför allt inte för tjock! Vad blir det då? Någon som har ett förslag?
Favoritgenre: Gillar chik lit, paranormala romanser och samhällskritisk litteratur.
Favoritformat: Inte e-bok. Allt annat är okej.
Författarfavorit: Marian Keyes och Alexander McCall Smith
Den tjockaste bok jag läst: Bortsett från Bibeln är det nog någon av Twilightböckerna kanske?
Den tunnaste bok jag läst: Den svarta hunden, kanske?
Favoritljud när du läser: Tystnad. Inte musik.
Favorittidning: Läser Junia när jag får chansen. Gillar även Vagabond.
Prenumererar på: Skolfront, Lärarnas tidning, Lärarstudenten, Spionen (alla gratis)
Mitt bästa bokminne: Minns när jag lyssnade på hela Utvandrarna-serien på ljudbok när jag pendlade mellan Mariestad och Lerum under min praktik 2008 och grät på tåget när Kristina dog.
Senaste bokfyndet: Köper väldigt sällan böcker. Typ aldrig. Skulle dock kunna tänka mig att köpa Cirkeln nu på bokrean för jag tror att jag kommer att gilla den och att den är billig.
Senaste impulsköpta bok: Det händer aldrig mig.
En bra bok att ge bort: Legenden om Sally Jones. Passar alla åldrar!
Bokgenre som jag undviker: Självbiografier av kändisar typ Bingo Remer som jag såg att mamma hade i sin bil.  Försöker börja läsa mer kanon men det går inte så bra. Började med 1984 för några månaders sedan men har inte kommit långt.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger bort så klart.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggen har inte funnits så länge men sen jag statade den har jag försökt att dokumentera det jag läser där.
Så här sorterar jag min bokhylla: Jag har böckerna i högar. Ändrar om de högarna rätt ofta. Har inte mycket egna böcker så det byts ut mycket också.
Nästa bok jag ska läsa: Stolthet och fördom och zombies.

lördag 11 februari 2012

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Mark Haddons (ungdoms)roman Den besynnerliga händelsen med hunden om natten är en jagberättelse med den högfungerande autisten Christopher Boone, 15 år, som huvudroll. Handlingen i boken går ut på att C försöker lösa mordet på grannens hund som någon spetsat med en högaffel. Detektivarbetet leder honom till familjehemligheter som dolts för honom av fadern för att "skydda" honom. När sanningen kommer fram beger sig Christopher iväg hemifrån på egen hand, vilket är en enorm bedrift från en person med ett sådant funktionshinder.

Boken är mycket speciell. Berättarperspektivet på minner om Född en blå dag med den skillnaden att det här finns en intrig och att berättaren saknar självreflexivitet. För den som vill lära sig mer om autism spektrum, apserberger och savant syndrom  men inte vill läsa en faktabok eller en självbiografi kan detta vara en bra bok att läsa. Den är också ett intressant litterärt verk med den speciella berättartekniken och spänningen i intrigen.

Född en blå dag

Jag läste Daniel Tannets självbiografi Född en blå dag förra helgen och hade seninarium om den i tisdags. Daniel Tennet har aspebergers och savant syndrom och upplever därför världen annorlunda än många andra. Han har svårt för social interaktion men lätt för att lära sig nya språk och för matte.

Jag gillade verkligen boken. Jag tyckte att jag fick uppleva världen utifrån en autists perspektiv. Han beskrev bland annat hur det kändes att bli kär och hur han, trots sina sociala svårigheter, klarade av att bo utomlands själv under ett år. En annan höjdpunkt var när han berättade om inspelningen av filmen Brainman som ett tv-bolag gjorde om honom. Jag har inte sett filmen men skulle vilja det. 

onsdag 1 februari 2012

Sfinx

Jag har läst Sfinx av Christine Falkenland. Boken är en brevroman där huvudpersonen som förblir namnlös skriver brev efter brev till sin före detta makes nya fru. Den första hustrun är mycket fixerad och avundsjuk på det förmögna och lyckliga liv den före detta maken och hans nya fru har tillsammans och breven blir än mer obehagliga. En intressant interxet i boken är från Bibeln där hon skriver att hon är Ligeon, namnet på en demon i Nya testamentet. Hon antyder alltså att hon är besatt vilket hennes osunda fixering skulle kunna förklaras av. Andra intressanta teman i boken klass och sexualitet.

Jag gillade boken. Formen hade jag lite svårt för i början men när jag vande mig så blev boken riktigt bra. Det är en typisk sån bok som är lite jobbig när man läser den men som efter att man har läst ut boken så förstod man att den var bra. 

måndag 30 januari 2012

Den svarta hunden

Imorgon har vi ett seminarium där bland annat Les Murrays bok Den svarta hunden  ska behandlas. Boken består av en självbiografisk essä och ett antal dikter.

Essän var okej men dikterna kändes som att de inte passade ihop, de plockade från flera av hans tidigare samlingar. Murrays svarta hund, depressionen, ligger tydligen bakom de dikter som finns med i boken och det är även den som essän kretsar kring. Murray har inte haft det lätt med mobbning under uppväxten och ångestattacker som upplevts som hjärtinfarkter. Dikterna var ett sätt för honom att skriva sig frisk, eller friskare i alla fall. Skönt för honom men det gör den inte bättre enligt mig. En av mina bloggläsare skrev en kommentar när jag frågade om vilken temakurs jag skull välja att jag borde välj denna just pga Den svarta hunden. Intressant hur man kan ha så olika smak, den var inte alls min kopp te.

Hemma på jorden

Jag har läst diktsamlingen Hemma på jorden av William Heinesen. Författaren kommer från Färöarna och läsningen är mitt januaribidrag till Nordisk utmaning från Dantes bibliotek.

Jag har inte någon större vana att läsa lyrik. Innan jag började läsa litteraturvetenskap på universitetet hade jag i stort sett bara läst Kärlek och uppror i diktväg men kan inte påstå att jag kan namedroppa en lång rad poeter på rak arm idag heller. Med detta som utgångspunkt ville jag trots allt närma mig lite färöisk dikt à la William Heinsen.

Dikterna är underfundiga men ändå återhållsamma. Han blandar politik, religion och naturen. Han ser människor och tolkar känslor. Jag blir väldigt tagen av flera av diktraderna jag läser. Ett exempel:

Ljustidningen berättar om ofred i världen, 
om olyckor, våld och upprustning,
Den kråmar sig triumferande på natthimlen
som en hälsning från de självsäkra krafter
som skapade universums fjärran spiraldimmor,
 Sarturnus ring,solens protuberanser
och jordens norrsken och regnbågar,
och som driver kulturens märkliga karusell,
våra hjärtans röda motorer
och våra förhoppningars tysta dynamor.  

Mitt samlade intryck är att jag tycker om boken. Den har varit en skön kontrast till det jag läser i utbildningen just nu (se inlägg märkta kurslitteratur).



söndag 29 januari 2012

Hjärnmänniskan

Jag har läst Hjärnmänniskan av Gabriella Håkansson och det var en upplevelse. Boken handlar om Herman som har en liten röst i sin hjärna, som han kallar för Hjärnmänniskan, som styr och ställer. När Herman får en resa till Indonesien uppstår dock en konflikt mellan Herman och Hjärnmänniskan som får Herman att ifrågasätta många av de värderingar han byggt sitt liv på. Boken är skriven i tredje person men det är nästan bara Hermans tankar och upplevelser man får följa, dock på mycket nära håll.

Boken ingår i kursen om psykiska tillstånd men skiljer sig från de andra jag läst för att den inte känns självbiografisk alls till skillnad från andra verk. Herman framstår som underlig för läsaren vilket inte Eli från En dåre fri gör. Dock är bokens huvudperson mycket filosofiskt lagd liksom Anne från Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En annan skillnad är att han inte har någon som helst sjukdomsinsikt.

Jag gillar sättet boken är skriven på och den mycket skruvade handlingen. Särskilt slutet, som var oväntat, var bra. Det är fascinerande att romanens huvudperson utvecklades så enormt mentalt samtidigt som han utåt sett framstod som mindre galen i början av boken. Hjärnmänniskan ar en häftig bok.  

söndag 22 januari 2012

Mitt psykiatriska liv

Blev precis klar med Johan Cullbergs memoarer som hör till kursen om psykiska tillstånd i litteraturen. Boken inleds med de dramatiska omständigheterna kring när Cullbergs bror blir inlagd pga psykos. Han fortsätter att berätta om sin barndom, uppväxt och karriär. Mycket uttymme ges åt de olika projekt han är inblandad i och jag hinner tröttna flera gånger. Men det är även intressant hur psykvården har förändrats och hur de olika skolorna inom psykiatrin bråkar och blir sams. Bokens sista kapitel är en fin reflektion över författarens gudstro jag tyckt legat latent där han får sätta ord på varifrån hans människosyn härstammar.

torsdag 19 januari 2012

Jag vill inte dö jag vill bara inte leva

Jag är precis klar med Ann Heberleins självbiografi Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Boken var riktigt tung. Som titeln avslöjar så kämpar författaren mot självmordstankar och boken var hennes dagbok under den tuffaste sommaren på många år.
Det som gör att boken blir mer än bara ångest är hennes avstickare bland filosofer och författares syn på lycka, psykisk sjukdom och självmord. Författaren är teologie doktor i etik och kan sin Kant och de andra som ett rinnande vatten. Hennes återkommande adresserande av tankar och frågor till Gud tilltalar så klart en gammal religionsvetare som mig också.
Jobbigast är själva ämnet i sig och hur hon gång på gång måste påminna sig om att hon älskar sina barn. Men precis som med En dåre fri så blir jag inspirerad att våga försöka följa mina drömmar.

fredag 13 januari 2012

En dåre fri

Jag lyssnade klart på En dåre fri här om dagen och jag kan ärligt säga att den är en av de allra bästa böcker jag läst (fast jag läste ju inte utan lyssnade). Boken handlar om Eli och om pojkarna (rösterna) som bor i hennes huvud. Sedan Eli var 6 år har hon haft pojkarna boende där och i boken får vi följa hennes liv från att hon är så liten till att hon är 38 år. Parallellt med uppväxten är det hennes samtal i nutid (som 38:aåring) med KTB-terapeuten Jonathan som läsaren/lyssnaren tar del av. Eli är en mycket framgångsrik författare och filmare, trots (eller tack vare) hennes psykiska tillstånd och beskrivningen känns mycket autentisk och genuin.

När jag har lyssnat till denna fantastiska bok har det gjort ont samtidigt som det har inspirerat mig enormt. Nr jag hör om hur Eli skapar så vill jag också skapa. Jag satte mig till och med och skrev en dikt här om dagen! Men samtidigt finns smärtan, Elis smärta, som gör mig tung i sinnet. Men jag tror iaf att jag blir mer empatisk och kreativ av boken. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga om boken på universitetet!

måndag 2 januari 2012

Januariböcker

Jag har börjat lyssna på boken En dåre fri av Beate Grimsrud som ljudbok. Boken är kurslitteraur och här till temakursen Normalitet och avvikelse – psykiska tillstånd i skönlitteratur och självbiografi som jag börjar den 19 januari på Göteborgs universitet. Boken är mycket stark och växlar på ett bra sätt mellan barndomsminnen och nutid. Uppläsaren gör ett fantastiskt jobb! Jag är mycket glad att denna bok fanns med på litteraturlistan för det känns som en bok som jag inte hade hittat till annars. Bokus skriver de följande om boken: 

En dåre fri är en roman om skörhet och styrka. Det är Eli som berättar. Hon bor ensam i sin lägenhet, och ändå inte. Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer också prins Eugen.

Hennes terapeut kommer också, för att hjälpa henne att klara vardagen och vanligheten. Hon är periodvis inlagd på psykiatrisk avdelning, och i vården möter hon både omhändertagande och oförståelse. Elis vilja att leva och skapa är stor, men rösterna inom henne bråkar och stör. Ändå skriver hon hela tiden, gör film, reser och framträder på uppläsningar. Som författare röner hon framgång efter framgång, medan kampen mot sjukdomen pågår.

Eli lever med sin psykos; hon utvecklas och kämpar. Med sitt magiskt lysande språk öppnar Beate Grimsrud dörren till en fascinerande och gripande värld.
 Som januariläsning till Dantes biblioteks Nordiska utmaning ska jag läsa en bok från Färöarna.  Hemma på jorden av William Heinesen. Boken är en diktsamling som första gången gavs ut 1936 och har sedan tryckts om tre gånger. Jag har funderat på att läsa mer lyrik och tyckte att det var lämpligt att passa på nu, särskilt när jag har så många romaner att läsa som kurslitteratur kan det vara skönt med en diktsamling att locka fram emellanåt.