Fatta Eld

Förra helgen gick jag på Hungerspelen på bio och tyckte därför att det var dags att läsa ut Fatta eld som jag började med i höstas.

Ärligt talat så var den lite av en besvikelse. Dock räddade det oväntade slutet boken och jag är fortfarande sugen på att läsa sista delen Revolt. 


Jag minns inte hur mycket jag har skrivit innan om boken och vill inte ödsla tid på att upprepa mig men den är ju en fortsättning på HS som handlar om vad som händer efter att Katniss och Peeta vunnit. Konsekvenserna för den upprorshandling hon gjorde blir stora och straffet från regimen blir att de får skickas tillbaka till arenan.

Det som kändes lamt var just att de än en gång skulle tillbaka till arenan och att regimen inte straffade henne genom att döda någon i hennes familj. Varför skulle de inte göra det liksom? De piskade lite på Gale, det var allt. Jag saknade dessutom lite mer triangeldrama mellan Katniss, Gale och Peeta men det kanske kommer i tredje boken?

Bion då? Mitt intryck av filmen var positivt. Det enda jag inte kunde komma över var att de fattiga distriskten hade kläder från typ 30-40-tal. Varför?

Fladdermusmannen

I mars har jag lyssnat på en norsk ljudbok som heter Fladdermusmannen. Läsningen (lyssningen) av denna är en del av bloggen Dantes Biblioteks Nordisk utmaning, där vi i mars skulle läsa en norsk författare.

Fladdermusmannen är skriven av Jo Nesbø och är den första i en 9 böcker lång serie om polisen Harry Hole. Enligt Wikipedia kom boken ut på norska 1997 och på svenska 2000. Boken har tydligen belönats med Rivertonpriset 1997 och Glasnyckeln 1998.

Fladdermusmannen är en deckare med den norske polisen Harry Hole som huvudperson. Hole blir skickad till Sydney för att hjälpa till att lösa en mord på en norsk tv-kändis som mördats. En viktig aspekt i boken är relationen mellan "raserna". Hole har aldrig varit i Australien innan och har ytterst lite kunskap om hur urbefolkningen har behandlats. Han gör missen att berätta för sin nya partner, som är aborigin, att det på norska kallas "austalien-neger", första gången de träffas, och ungefär då tänkte jag att det var en smått rasistisk bok. Dock förändras Holes förståelse för aboriginernas historia och nutid liksom mitt omdöme av boken efterhand.

Jag tycker att boken var en helt okej deckare. Lagom dos spänning, tillräckligt komplicerad intrig, sköna karaktärer och oväntat slut. Den passade utmärkt som ljudbok, Pontus Gårdinger ljuva stämma läser. Något som var trist var att samtliga kvinnliga karaktärer i boken antingen var mordoffer, prostituerade eller på annat sätt kopplade till förövarna. Den enda kvinnan som inte beskrivs med ganska nedlåtande ord är Holes tillfälliga flickvän, den svenska servitrisen Birgitta, men även hon ingår i slutet i en av de tre kategorierna. I  Nesbøs version av Sydneys mordutredningsavdelning arbetar inga kvinnor, däremot blir kvinnor mördade på löpande band.

Lässvacka

Jo det har inte bloggats så mycket här för att jag inte har läst typ. Har ägnat mig åt tv-serier och kurslitteratur som inte är skönlitteratur och har av den anledningen inte haft  tid och faktiskt inte så mycket lust att läsa. Jag läser dock en hel del bokbloggar vilka ger mig massor med inspiration. Nu senast var det Bokbabbels inlägg om hur man blir en snabbläsare.

Jag har dock fått två fina böcker om mission på senaste tiden. Inte skönlitteratur men ändå fina böcker som jag ska läsa någon gång.