Blev precis klar med Johan Cullbergs memoarer som hör till kursen om psykiska tillstånd i litteraturen. Boken inleds med de dramatiska omständigheterna kring när Cullbergs bror blir inlagd pga psykos. Han fortsätter att berätta om sin barndom, uppväxt och karriär. Mycket uttymme ges åt de olika projekt han är inblandad i och jag hinner tröttna flera gånger. Men det är även intressant hur psykvården har förändrats och hur de olika skolorna inom psykiatrin bråkar och blir sams. Bokens sista kapitel är en fin reflektion över författarens gudstro jag tyckt legat latent där han får sätta ord på varifrån hans människosyn härstammar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar