Brott och straff igen

Jag skrev en analys av B&S som jag mailade till min lärare. Här kommer den:

Brott och straff.  (2007) Författare: Fjodor Dostojevski. Återberättad av Johan Werkmäster. LL-förlaget.

Boken är en lättläs version av Dostojevskis klassiker från 1866. Berättelsen handlar om Raskolnikov som mördar två kvinnor och får otroliga samvetskval av detta. Han insjuknar i feber och folk i hans omgivning tror att han blivit galen. När han till sist erkänner mordet för sin älskade Sonja övertygar hon honom om att enda sättet att bli lycklig är att gå till polisen. När han gjort detta skickas han till fångläger i Sibirien och blir till slut lycklig då Sonja har flyttat efter honom till den sibiriska stad han avtjänar straffet i. Bokens innehåll är ganska komplicerat, mycket på grund av huvudpersonens inre monologer och kval som ofta är outtalade och implicita. 

Boken är berättad av en allvetande tredjepersons berättare. Berättaren är osynlig i texten och ger därför inte texten någon tydlig röst eller avsändare. Texten är skriven i kronologisk ordning.  Boken inleds med en presentation av huvudpersonen Raskolnikov och hans akuta behov av pengar som leder honom till begå mord. Boken slutar sedan med att han finner lyckan tillsammans med Sonja i Sibirien. Även parallellhandlingar som Raskolnikovs systers kärlekshistorier och händelseförloppet som ledde Raskolnikov och Sonja till varandra behandlas kronlogiskt tillsammans med den huvudsakliga handlingen i berättelsen vilket förenklar för läsaren att hänga med i vad som händer. 

Boken inleds med en presentation av alla karaktärer i berättelsen under rubriken ”Personerna i berättelsen” (Dostojevskij, 2007:4). Här förklaras det vilken relation de olika karaktärerna har till huvudpersonen samt eventuellt yrke vilket troligtvis hjälper läsaren att hålla ordning på de 19 olika personerna som figurerar i boken. Till sin hjälp har även läsaren en bra presentation av flera av personerna i brödtexten under tydliga kapitelrubriker som: ”Razumichin” (2007:64) ”Modern och systern” (2007:102) ”Sonja” (2007:137). 

Boken är på 200 sidor, vilket är mycket för en lättläst bok men mindre än en tredjedel av originalets sidantal. Varje sida innehåller mellan 7-25 meningar. Den första och sista sidan i varje kapitel har ofta färre antal meningar medan resten av sidorna i har fler meningar. Stilen är stor och styckena är indelade med blankrader vilket ger ett luftigt intryck åt läsaren. Texten är indelad i 42 kapitel med 4-8 sidor i varje kapitel. Kapitelrubrikerna, som de jag gav exempel på ovan, ger en bra men kortfattad bild av vad texten handlar om. Då satserna i texten är alla aktiva och texten saknar helt metaforer och bildspråk och innehåller få bisatser är språket i boken att betrakta som konkret och vardagligt.  Några exempel:

Men han skulle lura den snåla kärringen och säga att det var en silverask. (2007:35)

Men vad är det här för skräp ni har slagit in! ropade hon ilsket. (2007:40)

Jag hotade att slänga honom ned för trappan och sedan bad jag honom dra åt helvete! (2007:105)

Boken har endast en bild. Denna bild pryder framsidan och förställer en yxa, ett ansikte och en blodpöl. Bilden kommer från händelsen som berättelsen kretsar kring: när Raskolnikov mördar de två kvinnorna med en yxa. Bilden ger en viss förförståelse till läsaren om vad som väntar och bidrar där med till läsförståelsen. 

Sammanfattningsvis så är bokens handling och innehåll ganska komplicerat för en ovan läsare. Det faktum att språket är vardagligt och konkret samt att boken ha kortats ner med drygt 400 sidor gör att boken ändå kan vara lämplig för ovana läsare. Läsaren för stor hjälp av kronologin och av att alla karaktärer presenteras kortfattat i början och sedan utförligt senare i texten. För den ovana läsaren som vill ta del av en världsberömd 1800-talsklassiker kan således denna lättlästa version av Brott och straff vara ett alternativ men läsaren bör ändå vara beredd på 200 sidor med många svåra namn (om man inte har ryska som modersmål).