Fatta Eld

Förra helgen gick jag på Hungerspelen på bio och tyckte därför att det var dags att läsa ut Fatta eld som jag började med i höstas.

Ärligt talat så var den lite av en besvikelse. Dock räddade det oväntade slutet boken och jag är fortfarande sugen på att läsa sista delen Revolt. 


Jag minns inte hur mycket jag har skrivit innan om boken och vill inte ödsla tid på att upprepa mig men den är ju en fortsättning på HS som handlar om vad som händer efter att Katniss och Peeta vunnit. Konsekvenserna för den upprorshandling hon gjorde blir stora och straffet från regimen blir att de får skickas tillbaka till arenan.

Det som kändes lamt var just att de än en gång skulle tillbaka till arenan och att regimen inte straffade henne genom att döda någon i hennes familj. Varför skulle de inte göra det liksom? De piskade lite på Gale, det var allt. Jag saknade dessutom lite mer triangeldrama mellan Katniss, Gale och Peeta men det kanske kommer i tredje boken?

Bion då? Mitt intryck av filmen var positivt. Det enda jag inte kunde komma över var att de fattiga distriskten hade kläder från typ 30-40-tal. Varför?

Fladdermusmannen

I mars har jag lyssnat på en norsk ljudbok som heter Fladdermusmannen. Läsningen (lyssningen) av denna är en del av bloggen Dantes Biblioteks Nordisk utmaning, där vi i mars skulle läsa en norsk författare.

Fladdermusmannen är skriven av Jo Nesbø och är den första i en 9 böcker lång serie om polisen Harry Hole. Enligt Wikipedia kom boken ut på norska 1997 och på svenska 2000. Boken har tydligen belönats med Rivertonpriset 1997 och Glasnyckeln 1998.

Fladdermusmannen är en deckare med den norske polisen Harry Hole som huvudperson. Hole blir skickad till Sydney för att hjälpa till att lösa en mord på en norsk tv-kändis som mördats. En viktig aspekt i boken är relationen mellan "raserna". Hole har aldrig varit i Australien innan och har ytterst lite kunskap om hur urbefolkningen har behandlats. Han gör missen att berätta för sin nya partner, som är aborigin, att det på norska kallas "austalien-neger", första gången de träffas, och ungefär då tänkte jag att det var en smått rasistisk bok. Dock förändras Holes förståelse för aboriginernas historia och nutid liksom mitt omdöme av boken efterhand.

Jag tycker att boken var en helt okej deckare. Lagom dos spänning, tillräckligt komplicerad intrig, sköna karaktärer och oväntat slut. Den passade utmärkt som ljudbok, Pontus Gårdinger ljuva stämma läser. Något som var trist var att samtliga kvinnliga karaktärer i boken antingen var mordoffer, prostituerade eller på annat sätt kopplade till förövarna. Den enda kvinnan som inte beskrivs med ganska nedlåtande ord är Holes tillfälliga flickvän, den svenska servitrisen Birgitta, men även hon ingår i slutet i en av de tre kategorierna. I  Nesbøs version av Sydneys mordutredningsavdelning arbetar inga kvinnor, däremot blir kvinnor mördade på löpande band.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Mark Haddons (ungdoms)roman Den besynnerliga händelsen med hunden om natten är en jagberättelse med den högfungerande autisten Christopher Boone, 15 år, som huvudroll. Handlingen i boken går ut på att C försöker lösa mordet på grannens hund som någon spetsat med en högaffel. Detektivarbetet leder honom till familjehemligheter som dolts för honom av fadern för att "skydda" honom. När sanningen kommer fram beger sig Christopher iväg hemifrån på egen hand, vilket är en enorm bedrift från en person med ett sådant funktionshinder.

Boken är mycket speciell. Berättarperspektivet på minner om Född en blå dag med den skillnaden att det här finns en intrig och att berättaren saknar självreflexivitet. För den som vill lära sig mer om autism spektrum, apserberger och savant syndrom  men inte vill läsa en faktabok eller en självbiografi kan detta vara en bra bok att läsa. Den är också ett intressant litterärt verk med den speciella berättartekniken och spänningen i intrigen.

Sfinx

Jag har läst Sfinx av Christine Falkenland. Boken är en brevroman där huvudpersonen som förblir namnlös skriver brev efter brev till sin före detta makes nya fru. Den första hustrun är mycket fixerad och avundsjuk på det förmögna och lyckliga liv den före detta maken och hans nya fru har tillsammans och breven blir än mer obehagliga. En intressant interxet i boken är från Bibeln där hon skriver att hon är Ligeon, namnet på en demon i Nya testamentet. Hon antyder alltså att hon är besatt vilket hennes osunda fixering skulle kunna förklaras av. Andra intressanta teman i boken klass och sexualitet.

Jag gillade boken. Formen hade jag lite svårt för i början men när jag vande mig så blev boken riktigt bra. Det är en typisk sån bok som är lite jobbig när man läser den men som efter att man har läst ut boken så förstod man att den var bra. 

Hjärnmänniskan

Jag har läst Hjärnmänniskan av Gabriella Håkansson och det var en upplevelse. Boken handlar om Herman som har en liten röst i sin hjärna, som han kallar för Hjärnmänniskan, som styr och ställer. När Herman får en resa till Indonesien uppstår dock en konflikt mellan Herman och Hjärnmänniskan som får Herman att ifrågasätta många av de värderingar han byggt sitt liv på. Boken är skriven i tredje person men det är nästan bara Hermans tankar och upplevelser man får följa, dock på mycket nära håll.

Boken ingår i kursen om psykiska tillstånd men skiljer sig från de andra jag läst för att den inte känns självbiografisk alls till skillnad från andra verk. Herman framstår som underlig för läsaren vilket inte Eli från En dåre fri gör. Dock är bokens huvudperson mycket filosofiskt lagd liksom Anne från Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En annan skillnad är att han inte har någon som helst sjukdomsinsikt.

Jag gillar sättet boken är skriven på och den mycket skruvade handlingen. Särskilt slutet, som var oväntat, var bra. Det är fascinerande att romanens huvudperson utvecklades så enormt mentalt samtidigt som han utåt sett framstod som mindre galen i början av boken. Hjärnmänniskan ar en häftig bok.  

En dåre fri

Jag lyssnade klart på En dåre fri här om dagen och jag kan ärligt säga att den är en av de allra bästa böcker jag läst (fast jag läste ju inte utan lyssnade). Boken handlar om Eli och om pojkarna (rösterna) som bor i hennes huvud. Sedan Eli var 6 år har hon haft pojkarna boende där och i boken får vi följa hennes liv från att hon är så liten till att hon är 38 år. Parallellt med uppväxten är det hennes samtal i nutid (som 38:aåring) med KTB-terapeuten Jonathan som läsaren/lyssnaren tar del av. Eli är en mycket framgångsrik författare och filmare, trots (eller tack vare) hennes psykiska tillstånd och beskrivningen känns mycket autentisk och genuin.

När jag har lyssnat till denna fantastiska bok har det gjort ont samtidigt som det har inspirerat mig enormt. Nr jag hör om hur Eli skapar så vill jag också skapa. Jag satte mig till och med och skrev en dikt här om dagen! Men samtidigt finns smärtan, Elis smärta, som gör mig tung i sinnet. Men jag tror iaf att jag blir mer empatisk och kreativ av boken. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga om boken på universitetet!