Fatta Eld

Förra helgen gick jag på Hungerspelen på bio och tyckte därför att det var dags att läsa ut Fatta eld som jag började med i höstas.

Ärligt talat så var den lite av en besvikelse. Dock räddade det oväntade slutet boken och jag är fortfarande sugen på att läsa sista delen Revolt. 


Jag minns inte hur mycket jag har skrivit innan om boken och vill inte ödsla tid på att upprepa mig men den är ju en fortsättning på HS som handlar om vad som händer efter att Katniss och Peeta vunnit. Konsekvenserna för den upprorshandling hon gjorde blir stora och straffet från regimen blir att de får skickas tillbaka till arenan.

Det som kändes lamt var just att de än en gång skulle tillbaka till arenan och att regimen inte straffade henne genom att döda någon i hennes familj. Varför skulle de inte göra det liksom? De piskade lite på Gale, det var allt. Jag saknade dessutom lite mer triangeldrama mellan Katniss, Gale och Peeta men det kanske kommer i tredje boken?

Bion då? Mitt intryck av filmen var positivt. Det enda jag inte kunde komma över var att de fattiga distriskten hade kläder från typ 30-40-tal. Varför?

Fladdermusmannen

I mars har jag lyssnat på en norsk ljudbok som heter Fladdermusmannen. Läsningen (lyssningen) av denna är en del av bloggen Dantes Biblioteks Nordisk utmaning, där vi i mars skulle läsa en norsk författare.

Fladdermusmannen är skriven av Jo Nesbø och är den första i en 9 böcker lång serie om polisen Harry Hole. Enligt Wikipedia kom boken ut på norska 1997 och på svenska 2000. Boken har tydligen belönats med Rivertonpriset 1997 och Glasnyckeln 1998.

Fladdermusmannen är en deckare med den norske polisen Harry Hole som huvudperson. Hole blir skickad till Sydney för att hjälpa till att lösa en mord på en norsk tv-kändis som mördats. En viktig aspekt i boken är relationen mellan "raserna". Hole har aldrig varit i Australien innan och har ytterst lite kunskap om hur urbefolkningen har behandlats. Han gör missen att berätta för sin nya partner, som är aborigin, att det på norska kallas "austalien-neger", första gången de träffas, och ungefär då tänkte jag att det var en smått rasistisk bok. Dock förändras Holes förståelse för aboriginernas historia och nutid liksom mitt omdöme av boken efterhand.

Jag tycker att boken var en helt okej deckare. Lagom dos spänning, tillräckligt komplicerad intrig, sköna karaktärer och oväntat slut. Den passade utmärkt som ljudbok, Pontus Gårdinger ljuva stämma läser. Något som var trist var att samtliga kvinnliga karaktärer i boken antingen var mordoffer, prostituerade eller på annat sätt kopplade till förövarna. Den enda kvinnan som inte beskrivs med ganska nedlåtande ord är Holes tillfälliga flickvän, den svenska servitrisen Birgitta, men även hon ingår i slutet i en av de tre kategorierna. I  Nesbøs version av Sydneys mordutredningsavdelning arbetar inga kvinnor, däremot blir kvinnor mördade på löpande band.

Lässvacka

Jo det har inte bloggats så mycket här för att jag inte har läst typ. Har ägnat mig åt tv-serier och kurslitteratur som inte är skönlitteratur och har av den anledningen inte haft  tid och faktiskt inte så mycket lust att läsa. Jag läser dock en hel del bokbloggar vilka ger mig massor med inspiration. Nu senast var det Bokbabbels inlägg om hur man blir en snabbläsare.

Jag har dock fått två fina böcker om mission på senaste tiden. Inte skönlitteratur men ändå fina böcker som jag ska läsa någon gång.

Älskar listor av alla slag. Denna kommer frånFiktiviteter som har tagit den från Bokhora.

Senast lästa: Patient 67 (Skönlitterär) The confident woman (sakprosa)

Senast köpta bok: Vampires: encounter with the undead (Skönlitterär) Samhällsvetenskapernas  förtsättningar (sakprosa)

Senast lånade bok: En dåre fri (Skönlitterär) The lure of the vampire (sakprosa)

Senast fådda bok: Uppdrag Benin

Favoritbokhandel: Second hand-butikernas bokavdelningar

Favoritbibliotek: Falköping

Antal lånekort: Falköping, Skara, Skövde, Mariestad, Götborg, Lerum, GU, Uddevalla, London (9 st)

Använder som bokmärke: De som finns på biblioteken

Favoritfärg på bok: Spelar ingen roll faktiskt

Favoritmat/snack vid läsning: popcorn, smörgås, vindruvor

Favoritdryck vid läsning: Vatten

Favoritställe att läsa på: Sängen, soffan, buss/tåg

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 61 i Undead & Unwed

Den här boken köper jag till en förälder: Jag skulle kunna tänka mig att köpa Den besynnerliga händelsen med hunden om natten till min mamma. Pappa läser dock bara böcker om trädgårdar.

Den här boken köper jag till en partner: En bok till min man ska vara med hårt omslag (ej pocket), ha en handling som inte innehåller några övernaturliga eller fantastiska inslag (realism alltså), gärna vara lite av en klassiker eller lite ”finare” alternativt ”högre” litteratur.  Den får gärna vara romantisk men inte sexuell och framför allt inte för tjock! Vad blir det då? Någon som har ett förslag?

Favoritgenre: Gillar chik lit, paranormala romanser och samhällskritisk litteratur.

Favoritformat: Inte e-bok. Allt annat är okej.

Författarfavorit: Marian Keyes och Alexander McCall Smith

Den tjockaste bok jag läst: Bortsett från Bibeln är det nog någon av Twilightböckerna kanske?

Den tunnaste bok jag läst: Den svarta hunden, kanske?

Favoritljud när du läser: Tystnad. Inte musik.

Favorittidning: Läser Junia när jag får chansen. Gillar även Vagabond.

Prenumererar på: Skolfront, Lärarnas tidning, Lärarstudenten, Spionen (alla gratis)

Favoritbokblogg: Dantes bibliotek, Zachan, Bokbabbel, Enligt O, Fiktiviteter, Unga böcker

Mitt bästa bokminne: Minns när jag lyssnade på hela Utvandrarna-serien på ljudbok när jag pendlade mellan Mariestad och Lerum under min praktik 2008 och grät på tåget när Kristina dog.

Senaste bokfyndet: Köper väldigt sällan böcker. Typ aldrig. Skulle dock kunna tänka mig att köpa Cirkeln nu på bokrean för jag tror att jag kommer att gilla den och att den är billig.

Senaste impulsköpta bok: Det händer aldrig mig.

En bra bok att ge bort: Legenden om Sally Jones. Passar alla åldrar!

Bokgenre som jag undviker: Självbiografier av kändisar typ Bingo Remer som jag såg att mamma hade i sin bil.  Försöker börja läsa mer kanon men det går inte så bra. Började med 1984 för några månaders sedan men har inte kommit långt.

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger bort så klart.

Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggen har inte funnits så länge men sen jag statade den har jag försökt att dokumentera det jag läser där.

Så här sorterar jag min bokhylla: Jag har böckerna i högar. Ändrar om de högarna rätt ofta. Har inte mycket egna böcker så det byts ut mycket också.

Nästa bok jag ska läsa: Stolthet och fördom och zombies.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Mark Haddons (ungdoms)roman Den besynnerliga händelsen med hunden om natten är en jagberättelse med den högfungerande autisten Christopher Boone, 15 år, som huvudroll. Handlingen i boken går ut på att C försöker lösa mordet på grannens hund som någon spetsat med en högaffel. Detektivarbetet leder honom till familjehemligheter som dolts för honom av fadern för att "skydda" honom. När sanningen kommer fram beger sig Christopher iväg hemifrån på egen hand, vilket är en enorm bedrift från en person med ett sådant funktionshinder.

Boken är mycket speciell. Berättarperspektivet på minner om Född en blå dag med den skillnaden att det här finns en intrig och att berättaren saknar självreflexivitet. För den som vill lära sig mer om autism spektrum, apserberger och savant syndrom  men inte vill läsa en faktabok eller en självbiografi kan detta vara en bra bok att läsa. Den är också ett intressant litterärt verk med den speciella berättartekniken och spänningen i intrigen.

Född en blå dag

Jag läste Daniel Tannets självbiografi Född en blå dag förra helgen och hade seninarium om den i tisdags. Daniel Tennet har aspebergers och savant syndrom och upplever därför världen annorlunda än många andra. Han har svårt för social interaktion men lätt för att lära sig nya språk och för matte.

Jag gillade verkligen boken. Jag tyckte att jag fick uppleva världen utifrån en autists perspektiv. Han beskrev bland annat hur det kändes att bli kär och hur han, trots sina sociala svårigheter, klarade av att bo utomlands själv under ett år. En annan höjdpunkt var när han berättade om inspelningen av filmen Brainman som ett tv-bolag gjorde om honom. Jag har inte sett filmen men skulle vilja det. 

Sfinx

Jag har läst Sfinx av Christine Falkenland. Boken är en brevroman där huvudpersonen som förblir namnlös skriver brev efter brev till sin före detta makes nya fru. Den första hustrun är mycket fixerad och avundsjuk på det förmögna och lyckliga liv den före detta maken och hans nya fru har tillsammans och breven blir än mer obehagliga. En intressant interxet i boken är från Bibeln där hon skriver att hon är Ligeon, namnet på en demon i Nya testamentet. Hon antyder alltså att hon är besatt vilket hennes osunda fixering skulle kunna förklaras av. Andra intressanta teman i boken klass och sexualitet.

Jag gillade boken. Formen hade jag lite svårt för i början men när jag vande mig så blev boken riktigt bra. Det är en typisk sån bok som är lite jobbig när man läser den men som efter att man har läst ut boken så förstod man att den var bra. 

Den svarta hunden

Imorgon har vi ett seminarium där bland annat Les Murrays bok Den svarta hunden  ska behandlas. Boken består av en självbiografisk essä och ett antal dikter.

Essän var okej men dikterna kändes som att de inte passade ihop, de plockade från flera av hans tidigare samlingar. Murrays svarta hund, depressionen, ligger tydligen bakom de dikter som finns med i boken och det är även den som essän kretsar kring. Murray har inte haft det lätt med mobbning under uppväxten och ångestattacker som upplevts som hjärtinfarkter. Dikterna var ett sätt för honom att skriva sig frisk, eller friskare i alla fall. Skönt för honom men det gör den inte bättre enligt mig. En av mina bloggläsare skrev en kommentar när jag frågade om vilken temakurs jag skull välja att jag borde välj denna just pga Den svarta hunden. Intressant hur man kan ha så olika smak, den var inte alls min kopp te.

Hemma på jorden

Jag har läst diktsamlingen Hemma på jorden av William Heinesen. Författaren kommer från Färöarna och läsningen är mitt januaribidrag till Nordisk utmaning från Dantes bibliotek.

Jag har inte någon större vana att läsa lyrik. Innan jag började läsa litteraturvetenskap på universitetet hade jag i stort sett bara läst Kärlek och uppror i diktväg men kan inte påstå att jag kan namedroppa en lång rad poeter på rak arm idag heller. Med detta som utgångspunkt ville jag trots allt närma mig lite färöisk dikt à la William Heinsen.

Dikterna är underfundiga men ändå återhållsamma. Han blandar politik, religion och naturen. Han ser människor och tolkar känslor. Jag blir väldigt tagen av flera av diktraderna jag läser. Ett exempel:

Ljustidningen berättar om ofred i världen, 
om olyckor, våld och upprustning,
Den kråmar sig triumferande på natthimlen
som en hälsning från de självsäkra krafter
som skapade universums fjärran spiraldimmor,
 Sarturnus ring,solens protuberanser
och jordens norrsken och regnbågar,
och som driver kulturens märkliga karusell,
våra hjärtans röda motorer
och våra förhoppningars tysta dynamor.  

Mitt samlade intryck är att jag tycker om boken. Den har varit en skön kontrast till det jag läser i utbildningen just nu (se inlägg märkta kurslitteratur).

Hjärnmänniskan

Jag har läst Hjärnmänniskan av Gabriella Håkansson och det var en upplevelse. Boken handlar om Herman som har en liten röst i sin hjärna, som han kallar för Hjärnmänniskan, som styr och ställer. När Herman får en resa till Indonesien uppstår dock en konflikt mellan Herman och Hjärnmänniskan som får Herman att ifrågasätta många av de värderingar han byggt sitt liv på. Boken är skriven i tredje person men det är nästan bara Hermans tankar och upplevelser man får följa, dock på mycket nära håll.

Boken ingår i kursen om psykiska tillstånd men skiljer sig från de andra jag läst för att den inte känns självbiografisk alls till skillnad från andra verk. Herman framstår som underlig för läsaren vilket inte Eli från En dåre fri gör. Dock är bokens huvudperson mycket filosofiskt lagd liksom Anne från Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En annan skillnad är att han inte har någon som helst sjukdomsinsikt.

Jag gillar sättet boken är skriven på och den mycket skruvade handlingen. Särskilt slutet, som var oväntat, var bra. Det är fascinerande att romanens huvudperson utvecklades så enormt mentalt samtidigt som han utåt sett framstod som mindre galen i början av boken. Hjärnmänniskan ar en häftig bok.  

Mitt psykiatriska liv

Blev precis klar med Johan Cullbergs memoarer som hör till kursen om psykiska tillstånd i litteraturen. Boken inleds med de dramatiska omständigheterna kring när Cullbergs bror blir inlagd pga psykos. Han fortsätter att berätta om sin barndom, uppväxt och karriär. Mycket uttymme ges åt de olika projekt han är inblandad i och jag hinner tröttna flera gånger. Men det är även intressant hur psykvården har förändrats och hur de olika skolorna inom psykiatrin bråkar och blir sams. Bokens sista kapitel är en fin reflektion över författarens gudstro jag tyckt legat latent där han får sätta ord på varifrån hans människosyn härstammar.

Jag vill inte dö jag vill bara inte leva

Jag är precis klar med Ann Heberleins självbiografi Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Boken var riktigt tung. Som titeln avslöjar så kämpar författaren mot självmordstankar och boken var hennes dagbok under den tuffaste sommaren på många år.
Det som gör att boken blir mer än bara ångest är hennes avstickare bland filosofer och författares syn på lycka, psykisk sjukdom och självmord. Författaren är teologie doktor i etik och kan sin Kant och de andra som ett rinnande vatten. Hennes återkommande adresserande av tankar och frågor till Gud tilltalar så klart en gammal religionsvetare som mig också.
Jobbigast är själva ämnet i sig och hur hon gång på gång måste påminna sig om att hon älskar sina barn. Men precis som med En dåre fri så blir jag inspirerad att våga försöka följa mina drömmar.

En dåre fri

Jag lyssnade klart på En dåre fri här om dagen och jag kan ärligt säga att den är en av de allra bästa böcker jag läst (fast jag läste ju inte utan lyssnade). Boken handlar om Eli och om pojkarna (rösterna) som bor i hennes huvud. Sedan Eli var 6 år har hon haft pojkarna boende där och i boken får vi följa hennes liv från att hon är så liten till att hon är 38 år. Parallellt med uppväxten är det hennes samtal i nutid (som 38:aåring) med KTB-terapeuten Jonathan som läsaren/lyssnaren tar del av. Eli är en mycket framgångsrik författare och filmare, trots (eller tack vare) hennes psykiska tillstånd och beskrivningen känns mycket autentisk och genuin.

När jag har lyssnat till denna fantastiska bok har det gjort ont samtidigt som det har inspirerat mig enormt. Nr jag hör om hur Eli skapar så vill jag också skapa. Jag satte mig till och med och skrev en dikt här om dagen! Men samtidigt finns smärtan, Elis smärta, som gör mig tung i sinnet. Men jag tror iaf att jag blir mer empatisk och kreativ av boken. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga om boken på universitetet!

Januariböcker

Jag har börjat lyssna på boken En dåre fri av Beate Grimsrud som ljudbok. Boken är kurslitteraur och här till temakursen Normalitet och avvikelse – psykiska tillstånd i skönlitteratur och självbiografi som jag börjar den 19 januari på Göteborgs universitet. Boken är mycket stark och växlar på ett bra sätt mellan barndomsminnen och nutid. Uppläsaren gör ett fantastiskt jobb! Jag är mycket glad att denna bok fanns med på litteraturlistan för det känns som en bok som jag inte hade hittat till annars. Bokus skriver de följande om boken: 

En dåre fri är en roman om skörhet och styrka. Det är Eli som berättar. Hon bor ensam i sin lägenhet, och ändå inte. Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer också prins Eugen.

Hennes terapeut kommer också, för att hjälpa henne att klara vardagen och vanligheten. Hon är periodvis inlagd på psykiatrisk avdelning, och i vården möter hon både omhändertagande och oförståelse. Elis vilja att leva och skapa är stor, men rösterna inom henne bråkar och stör. Ändå skriver hon hela tiden, gör film, reser och framträder på uppläsningar. Som författare röner hon framgång efter framgång, medan kampen mot sjukdomen pågår.

Eli lever med sin psykos; hon utvecklas och kämpar. Med sitt magiskt lysande språk öppnar Beate Grimsrud dörren till en fascinerande och gripande värld.

 Som januariläsning till Dantes biblioteks Nordiska utmaning ska jag läsa en bok från Färöarna.  Hemma på jorden av William Heinesen. Boken är en diktsamling som första gången gavs ut 1936 och har sedan tryckts om tre gånger. Jag har funderat på att läsa mer lyrik och tyckte att det var lämpligt att passa på nu, särskilt när jag har så många romaner att läsa som kurslitteratur kan det vara skönt med en diktsamling att locka fram emellanåt. 

Glasbruket

Som jag nämnt tidigare i bloggen så deltar jag i  Dantes biblioteks  nordiska utmaningen som går ut på att varje månad läsa en nordisk författare. December månad var Island på tur. Mitt decemberbidrag är Glasbruket av Arnaldur Indriðason. 


Boken är en kriminalroman och utspelar sig i de isländska städerna Keflavik och Reykjavik. Huvudpersonen polisen Erlendur får på sitt bord att lösa mordet på den gamle våldtäksmannen Holberg. Utredningen leder honom till Holbergs sedan länge hädangångna dotters hjärntumör innan mördaren hittas. 


Jag lyssna på Glasbruket som ljudbok och var till en början ytterst förvirrad över de olika isländska namnen som alla var ganska svåra innan jag fick grepp på vem som var vem. Att inte se namnen i skrift utan bara höra dem tror jag bidrog till förvirringen! Men i alla fall så är Glasbruket spännande och full av överraskningar. Jag gillar deckare, även om jag inte läst så många, och denna föll mig absolut i smaken. Huvudpersonen är den man lär känna bäst och porträttet är stundtals ganska känslosamt. Man får även lära känna Erlendurs dotter och arbetskamrater samt den mördade och andra människorna som på olika sätt är inblandade i brottet. Beskrivningen av Island som ett land som ständigt regnar och är fullt av sexualförbrytare, mördare och barn med hjärntumörer blev en rejäl motbild till det sagolikt vackra och oskyldiga Island jag tidigare föreställt mig. 


Tydligen är Glasbruket del tre i en längre serie men det märkte jag inte av. Dock blev jag sugen att läsa/lyssna på de andra i serien samt att se filmatiseringen av boken från 2006.

Att välja tema

Den 19 januari börjar jag på kursen Fördjupningskurs i Litteraturvetenskap. På denna kurs får man välja mellan två teman. Antingen Barndomsskildringar i litteraturen eller Normalitet och avvikelse – psykiska tillstånd i skönlitteratur och självbiografi. Om jag väljer den senare får jag bland annat läsa "Män som hatar kvinnor" "Patient 67" och "Jag ville inte dö, jag ville bara inte leva". Den första innehåller bland annat "Mor gifter sig". För mig är det svårt att välja. Ärligt talat verkar den om psykiska tillstånd vara mest intressant men om jag väljer den så måste jag skriva uppsats inom det temat och det är inte så lätt. Jag vill nämligen helst skriva om vampyrer. En annan sak är att läraren som håller i barndomsskildringar-temat känns som en person som jag vill ha kontakt med. Han har nämligen skrivit om psalmböcker och är intresserad av kombinationen litteratur och religion, precis so jag!  Jättesvårt ju! Vad tycker du? Vilka böcker är värda att välja en hel kurs för?

Litt-lista barndom:
Agnes von Krusenstjerna, Tony växer upp, 1922.
Pär Lagerkvist, Gäst hos verkligheten, 1925.
Harry Martinson, Nässlorna blomma, 1935.
Moa Martinson, Mor gifter sig, 1936.
Bruno Schulz, Kanelbutikerna, 1934.
Solveig von Schultz, Ansa och samvetet, 1954.
Ian McEwan, The Cement Garden, 1978.
Mare Kandre, Aliide, Aliide, 1991.
Nathalie Sarraute, Innan bilden bleknat, 1983.
Coetzee, J. M., Boyhood. Scenes from a Provincial Life 1, 1997.

Litt-lista psykiska tillstånd:
Cullberg, Johan, Mitt psykiatriska liv. Memoarer, Stockholm 2007
Falkenland, Christine, Sfinx, Stockholm 2010
Grimsrud, Beate: En dåre fri, Stockholm 2010
Haddon, Mark, Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, Stockholm 2003
Heberlein, Ann, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Stockholm 2008
Håkansson, Gabriella, Hjärnmänniskan, Stockholm 2007
Kane, Sarah, Psychosis 4.48, Complete Plays, London 2001
Larsson, Stieg, Män som hatar kvinnor, Stockholm 2005
Lehane, Dennis, Patient 67, (orig. Shutter Island)
Murray, Les, Den svarta hunden, (orig. Killing the Black Dog) Stockholm 2008
Daniel Tammett: Född en blå dag, Stockholm 2008 

Brott och straff igen

Jag skrev en analys av B&S som jag mailade till min lärare. Här kommer den:

Brott och straff.  (2007) Författare: Fjodor Dostojevski. Återberättad av Johan Werkmäster. LL-förlaget.

Boken är en lättläs version av Dostojevskis klassiker från 1866. Berättelsen handlar om Raskolnikov som mördar två kvinnor och får otroliga samvetskval av detta. Han insjuknar i feber och folk i hans omgivning tror att han blivit galen. När han till sist erkänner mordet för sin älskade Sonja övertygar hon honom om att enda sättet att bli lycklig är att gå till polisen. När han gjort detta skickas han till fångläger i Sibirien och blir till slut lycklig då Sonja har flyttat efter honom till den sibiriska stad han avtjänar straffet i. Bokens innehåll är ganska komplicerat, mycket på grund av huvudpersonens inre monologer och kval som ofta är outtalade och implicita. 

Boken är berättad av en allvetande tredjepersons berättare. Berättaren är osynlig i texten och ger därför inte texten någon tydlig röst eller avsändare. Texten är skriven i kronologisk ordning.  Boken inleds med en presentation av huvudpersonen Raskolnikov och hans akuta behov av pengar som leder honom till begå mord. Boken slutar sedan med att han finner lyckan tillsammans med Sonja i Sibirien. Även parallellhandlingar som Raskolnikovs systers kärlekshistorier och händelseförloppet som ledde Raskolnikov och Sonja till varandra behandlas kronlogiskt tillsammans med den huvudsakliga handlingen i berättelsen vilket förenklar för läsaren att hänga med i vad som händer. 

Boken inleds med en presentation av alla karaktärer i berättelsen under rubriken ”Personerna i berättelsen” (Dostojevskij, 2007:4). Här förklaras det vilken relation de olika karaktärerna har till huvudpersonen samt eventuellt yrke vilket troligtvis hjälper läsaren att hålla ordning på de 19 olika personerna som figurerar i boken. Till sin hjälp har även läsaren en bra presentation av flera av personerna i brödtexten under tydliga kapitelrubriker som: ”Razumichin” (2007:64) ”Modern och systern” (2007:102) ”Sonja” (2007:137). 

Boken är på 200 sidor, vilket är mycket för en lättläst bok men mindre än en tredjedel av originalets sidantal. Varje sida innehåller mellan 7-25 meningar. Den första och sista sidan i varje kapitel har ofta färre antal meningar medan resten av sidorna i har fler meningar. Stilen är stor och styckena är indelade med blankrader vilket ger ett luftigt intryck åt läsaren. Texten är indelad i 42 kapitel med 4-8 sidor i varje kapitel. Kapitelrubrikerna, som de jag gav exempel på ovan, ger en bra men kortfattad bild av vad texten handlar om. Då satserna i texten är alla aktiva och texten saknar helt metaforer och bildspråk och innehåller få bisatser är språket i boken att betrakta som konkret och vardagligt.  Några exempel:

Men han skulle lura den snåla kärringen och säga att det var en silverask. (2007:35)

Men vad är det här för skräp ni har slagit in! ropade hon ilsket. (2007:40)

Jag hotade att slänga honom ned för trappan och sedan bad jag honom dra åt helvete! (2007:105)

Boken har endast en bild. Denna bild pryder framsidan och förställer en yxa, ett ansikte och en blodpöl. Bilden kommer från händelsen som berättelsen kretsar kring: när Raskolnikov mördar de två kvinnorna med en yxa. Bilden ger en viss förförståelse till läsaren om vad som väntar och bidrar där med till läsförståelsen. 

Sammanfattningsvis så är bokens handling och innehåll ganska komplicerat för en ovan läsare. Det faktum att språket är vardagligt och konkret samt att boken ha kortats ner med drygt 400 sidor gör att boken ändå kan vara lämplig för ovana läsare. Läsaren för stor hjälp av kronologin och av att alla karaktärer presenteras kortfattat i början och sedan utförligt senare i texten. För den ovana läsaren som vill ta del av en världsberömd 1800-talsklassiker kan således denna lättlästa version av Brott och straff vara ett alternativ men läsaren bör ändå vara beredd på 200 sidor med många svåra namn (om man inte har ryska som modersmål).  

Brott och straff

Igår morse läste jag ut min lättläsa version av Brott och straff. Jag är medveten om att det säkerligen är en enorm skillnad mellan denna version och den "riktiga" boken men jag tror trots allt att jag fick en ganska bra bild av boken trotts allt.

Boken handlar om den ryske studenten Rodja Raskolvikov. Raskolnikov är pank och ligger efter med hyran. Hans mamma meddelar honom att systern Dunja tänker gifta sig med en förmögen man och därför kommer underlätta för familjen. Raskolnikov är helt mot detta bröllop och tänker ordna fram pengar på annat sätt. Han bestämmer sig för att mörda stans pantlånerska och stjäla hennes pengar men det går inte som han tänkt. När mordet är genomfört börjar han undan för undan att helt försvinna in i en dimma av feber och samvetskval. Hade det inte varit för omsorgen från vännen Razumichini hade Raskolnikov totalt gått under isen men istället får läsaren följa hans ångetladdade funderingar kring vad han ska ta sig till. Razumichini tar ven hand om Raskolnikovs mor och syster då denne är för sjuk för att göra det själv. Raskolnikov träffar också en prostituerad kvinna vid namn Sonja som han faller för. När han till slut erkänner för henne om mordet försöker hon övertyga honom om att det enda sättet för honom att bli lycklig igen är om han överlämnar sig själv till polisen.

Anledningarna till att jag läste den här boken var dels att den var en av de böcker från BBC:s 100-lista som jag bestämt mig för att läsa och dels att jag hade en skoluppgift som gick ut på att jags kulle läsa en lättläst bok. Jag tror att jag gjorde en stor vinst genom att läsa denna bok som lättläst då jag mer är intresserad av historien än själva boken i sig. Jag har kommit fram till att så många böcker är kopplade till andra böcker (intertextualitet) och att ju fler böcker man har läst, desto fler kopplingar upptäcker man. T.ex. så läste jag Doktor Glas i våras och den anspelar på Brott och straff. Dessa kopplingar förstod jag inte då men det gör jag nu när jag har läst Brott och straff. 


Och vad tyckte jag då? Jag tycker om slutet för att det var oväntat. Jag tyckte om att man fick lära känna flera olika karaktärer, inte bara Raskolnikov utan även hans vän, hans mor och syster, systers fästman, polisen, åklagaren, den prostituerade Sonja och hennes mor och far. Jag tyckte att boken hölls sig på gränsen mellan att bli seg och att vara spännande under tiden som huvudrollen var sjuk / galen men jag tror att det berodde på att det var den lättlästa versionen. Hade jag läst originalet hade jag nog inte stått ut med detta långdragna velade!

Nu ska jag sätta mig och skriva en analys av boken med fokus på hur pass lättläst den faktiskt var och skicka till min lärare.

Långsamt

Just nu går det långsamt med läsningen. Lyssnade på ett par kapitel från Glasbruket (mitt isländska bidrag till den nordiska utmaningen från Dantes bibliotek) förut men annars blir det inte mycket läst.

I tisdags började jag på den lättlästa versionen av Brott och straff i samband med att jag vaktade ettorna när de skrev uppsats vilket resulterade i att jag nästan somnade! Boken ska dock vara utläst och analyserad till torsdag nästa vecka så jag får väl ta och plocka upp den igen om jag vill ha godkänt på den inlämningen.

Hungerspelen igen

Här kommer en text som jag skrev om Hungerspelen för att eleverna skulle se exempel på hur man kunde skriva ett boktips. Eleverna verkade inte så imponerade av boken men min syster Johanna som jag sedan läste texten för blev sugen :)

Hungerspelen av Suzanne Collins 

’Prim!’ Det kvävda skriket sliter sig upp i min strupe och mina muskler börjar fungera igen. ’Prim!’ Jag behöver inte tränga mig fram genom folkmassan. De andra ungarna stiger genast åt sidan så att jag kommer fram till scenen. Jag når fram till henne i samma ögonblick som hon är på väg att äntra trappan. Med en svepande rörelse föser jag henne bakom mig. ’Jag anmäler mig som frivillig!’ flåsar jag. ’Jag anmäler mig frivilligt till slåttern!’ (Collins, 2008, sidan 19-20)

Boken Hungerspelen utspelar sig i en alternativ framtid av vad dagens USA skulle kunna vara. Landet är uppdelat i 12 distrikt vars invånare är nästan som slavar åt regimen i landet och de som bor i huvudstaden. Varje år ordnar regimen ett hungerspel som går ut på att två ungdomar mellan 12 och 18 från varje distrikt väljs ut för att slåss med varandra, likt gladiatorer, på liv och död. Spelen är ett sätt för regimen att hålla befolkningen i schack och tvingar dem därför att följa spelen via tv-sändningar dygnet runt. Bokens huvudperson Katniss Everdeen, som till vardags är en 16-årig flicka från distrikt 12, väljer att ta sin lillasysters plats i spelen. För Katniss, som vuxit upp under fattiga och hårda förhållanden och tvingats försörja familjen som tjuvjägare, är det inget alternativ att förlora spelen även om hon ogillar tanken på att döda sina motspelare, särskilt pojken Peeta Mallark som även han kommer från distrikt 12.

                      En av bokens största förtjänster är huvudrollen Katniss personlighet. Katniss är stark och självständig samtidigt som hon är känslig och omtänksam. Jag anser att det är mycket positivt med ungdomsböcker med starka kvinnliga huvudroller. Boken är en riktig bladvändare och nästan omöjlig att lägga ifrån sig för att historien är så spännande. En annan sak som jag gillar med boken är att den är tydligt samhällskritisk och ifrågasätter politiskt förtryck samt tv:n roll i vårt samhälle.

                      Bokens upplägg påminner om klassiker som Flugornas herre och 1984 i och med att den dels handlar om vad ungdomar som lämnas ödemarken kan drivas till att göra mot varandra och dels om att ständigt vara övervakad.

                      Boken är den första av en serie på tre böcker och den kommer på bio i mars 2012. Jag rekommenderar dig att läsa Hungerspelen om du gillar böcker som är spännande och ganska råa som man hela tiden får följa med i huvudpersonens tankar och känslor.

För övrigt är jag igång med tvåan Catching fire. Jag har den bara som e-bok och på engelska vilket får med sig vissa konsekvenser: dels läser jag inte så snabbt och dels läser jag inte så länge. Men den är verkligen görbra!