torsdag 29 december 2011

Glasbruket

Som jag nämnt tidigare i bloggen så deltar jag i  Dantes biblioteks  nordiska utmaningen som går ut på att varje månad läsa en nordisk författare. December månad var Island på tur. Mitt decemberbidrag är Glasbruket av Arnaldur Indriðason. 


Boken är en kriminalroman och utspelar sig i de isländska städerna Keflavik och Reykjavik. Huvudpersonen polisen Erlendur får på sitt bord att lösa mordet på den gamle våldtäksmannen Holberg. Utredningen leder honom till Holbergs sedan länge hädangångna dotters hjärntumör innan mördaren hittas. 


Jag lyssna på Glasbruket som ljudbok och var till en början ytterst förvirrad över de olika isländska namnen som alla var ganska svåra innan jag fick grepp på vem som var vem. Att inte se namnen i skrift utan bara höra dem tror jag bidrog till förvirringen! Men i alla fall så är Glasbruket spännande och full av överraskningar. Jag gillar deckare, även om jag inte läst så många, och denna föll mig absolut i smaken. Huvudpersonen är den man lär känna bäst och porträttet är stundtals ganska känslosamt. Man får även lära känna Erlendurs dotter och arbetskamrater samt den mördade och andra människorna som på olika sätt är inblandade i brottet. Beskrivningen av Island som ett land som ständigt regnar och är fullt av sexualförbrytare, mördare och barn med hjärntumörer blev en rejäl motbild till det sagolikt vackra och oskyldiga Island jag tidigare föreställt mig. 


Tydligen är Glasbruket del tre i en längre serie men det märkte jag inte av. Dock blev jag sugen att läsa/lyssna på de andra i serien samt att se filmatiseringen av boken från 2006.



onsdag 28 december 2011

Att välja tema

Den 19 januari börjar jag på kursen Fördjupningskurs i Litteraturvetenskap. På denna kurs får man välja mellan två teman. Antingen Barndomsskildringar i litteraturen eller Normalitet och avvikelse – psykiska tillstånd i skönlitteratur och självbiografi. Om jag väljer den senare får jag bland annat läsa "Män som hatar kvinnor" "Patient 67" och "Jag ville inte dö, jag ville bara inte leva". Den första innehåller bland annat "Mor gifter sig". För mig är det svårt att välja. Ärligt talat verkar den om psykiska tillstånd vara mest intressant men om jag väljer den så måste jag skriva uppsats inom det temat och det är inte så lätt. Jag vill nämligen helst skriva om vampyrer. En annan sak är att läraren som håller i barndomsskildringar-temat känns som en person som jag vill ha kontakt med. Han har nämligen skrivit om psalmböcker och är intresserad av kombinationen litteratur och religion, precis so jag!  Jättesvårt ju! Vad tycker du? Vilka böcker är värda att välja en hel kurs för?

Litt-lista barndom:
Agnes von Krusenstjerna, Tony växer upp, 1922.
Pär Lagerkvist, Gäst hos verkligheten, 1925.
Harry Martinson, Nässlorna blomma, 1935.
Moa Martinson, Mor gifter sig, 1936.
Bruno Schulz, Kanelbutikerna, 1934.
Solveig von Schultz, Ansa och samvetet, 1954.
Ian McEwan, The Cement Garden, 1978.
Mare Kandre, Aliide, Aliide, 1991.
Nathalie Sarraute, Innan bilden bleknat, 1983.
Coetzee, J. M., Boyhood. Scenes from a Provincial Life 1, 1997.

Litt-lista psykiska tillstånd:
Cullberg, Johan, Mitt psykiatriska liv. Memoarer, Stockholm 2007
Falkenland, Christine, Sfinx, Stockholm 2010
Grimsrud, Beate: En dåre fri, Stockholm 2010
Haddon, Mark, Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, Stockholm 2003
Heberlein, Ann, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Stockholm 2008
Håkansson, Gabriella, Hjärnmänniskan, Stockholm 2007
Kane, Sarah, Psychosis 4.48, Complete Plays, London 2001
Larsson, Stieg, Män som hatar kvinnor, Stockholm 2005
Lehane, Dennis, Patient 67, (orig. Shutter Island)
Murray, Les, Den svarta hunden, (orig. Killing the Black Dog) Stockholm 2008
Daniel Tammett: Född en blå dag, Stockholm 2008 

Brott och straff igen

Jag skrev en analys av B&S som jag mailade till min lärare. Här kommer den:

Brott och straff.  (2007) Författare: Fjodor Dostojevski. Återberättad av Johan Werkmäster. LL-förlaget.
Boken är en lättläs version av Dostojevskis klassiker från 1866. Berättelsen handlar om Raskolnikov som mördar två kvinnor och får otroliga samvetskval av detta. Han insjuknar i feber och folk i hans omgivning tror att han blivit galen. När han till sist erkänner mordet för sin älskade Sonja övertygar hon honom om att enda sättet att bli lycklig är att gå till polisen. När han gjort detta skickas han till fångläger i Sibirien och blir till slut lycklig då Sonja har flyttat efter honom till den sibiriska stad han avtjänar straffet i. Bokens innehåll är ganska komplicerat, mycket på grund av huvudpersonens inre monologer och kval som ofta är outtalade och implicita. 
Boken är berättad av en allvetande tredjepersons berättare. Berättaren är osynlig i texten och ger därför inte texten någon tydlig röst eller avsändare. Texten är skriven i kronologisk ordning.  Boken inleds med en presentation av huvudpersonen Raskolnikov och hans akuta behov av pengar som leder honom till begå mord. Boken slutar sedan med att han finner lyckan tillsammans med Sonja i Sibirien. Även parallellhandlingar som Raskolnikovs systers kärlekshistorier och händelseförloppet som ledde Raskolnikov och Sonja till varandra behandlas kronlogiskt tillsammans med den huvudsakliga handlingen i berättelsen vilket förenklar för läsaren att hänga med i vad som händer. 
Boken inleds med en presentation av alla karaktärer i berättelsen under rubriken ”Personerna i berättelsen” (Dostojevskij, 2007:4). Här förklaras det vilken relation de olika karaktärerna har till huvudpersonen samt eventuellt yrke vilket troligtvis hjälper läsaren att hålla ordning på de 19 olika personerna som figurerar i boken. Till sin hjälp har även läsaren en bra presentation av flera av personerna i brödtexten under tydliga kapitelrubriker som: ”Razumichin” (2007:64) ”Modern och systern” (2007:102) ”Sonja” (2007:137). 
Boken är på 200 sidor, vilket är mycket för en lättläst bok men mindre än en tredjedel av originalets sidantal. Varje sida innehåller mellan 7-25 meningar. Den första och sista sidan i varje kapitel har ofta färre antal meningar medan resten av sidorna i har fler meningar. Stilen är stor och styckena är indelade med blankrader vilket ger ett luftigt intryck åt läsaren. Texten är indelad i 42 kapitel med 4-8 sidor i varje kapitel. Kapitelrubrikerna, som de jag gav exempel på ovan, ger en bra men kortfattad bild av vad texten handlar om. Då satserna i texten är alla aktiva och texten saknar helt metaforer och bildspråk och innehåller få bisatser är språket i boken att betrakta som konkret och vardagligt.  Några exempel:

Men han skulle lura den snåla kärringen och säga att det var en silverask. (2007:35)

Men vad är det här för skräp ni har slagit in! ropade hon ilsket. (2007:40)

Jag hotade att slänga honom ned för trappan och sedan bad jag honom dra åt helvete! (2007:105)

Boken har endast en bild. Denna bild pryder framsidan och förställer en yxa, ett ansikte och en blodpöl. Bilden kommer från händelsen som berättelsen kretsar kring: när Raskolnikov mördar de två kvinnorna med en yxa. Bilden ger en viss förförståelse till läsaren om vad som väntar och bidrar där med till läsförståelsen. 
Sammanfattningsvis så är bokens handling och innehåll ganska komplicerat för en ovan läsare. Det faktum att språket är vardagligt och konkret samt att boken ha kortats ner med drygt 400 sidor gör att boken ändå kan vara lämplig för ovana läsare. Läsaren för stor hjälp av kronologin och av att alla karaktärer presenteras kortfattat i början och sedan utförligt senare i texten. För den ovana läsaren som vill ta del av en världsberömd 1800-talsklassiker kan således denna lättlästa version av Brott och straff vara ett alternativ men läsaren bör ändå vara beredd på 200 sidor med många svåra namn (om man inte har ryska som modersmål).  

torsdag 22 december 2011

Brott och straff

Igår morse läste jag ut min lättläsa version av Brott och straff. Jag är medveten om att det säkerligen är en enorm skillnad mellan denna version och den "riktiga" boken men jag tror trots allt att jag fick en ganska bra bild av boken trotts allt.

Boken handlar om den ryske studenten Rodja Raskolvikov. Raskolnikov är pank och ligger efter med hyran. Hans mamma meddelar honom att systern Dunja tänker gifta sig med en förmögen man och därför kommer underlätta för familjen. Raskolnikov är helt mot detta bröllop och tänker ordna fram pengar på annat sätt. Han bestämmer sig för att mörda stans pantlånerska och stjäla hennes pengar men det går inte som han tänkt. När mordet är genomfört börjar han undan för undan att helt försvinna in i en dimma av feber och samvetskval. Hade det inte varit för omsorgen från vännen Razumichini hade Raskolnikov totalt gått under isen men istället får läsaren följa hans ångetladdade funderingar kring vad han ska ta sig till. Razumichini tar ven hand om Raskolnikovs mor och syster då denne är för sjuk för att göra det själv. Raskolnikov träffar också en prostituerad kvinna vid namn Sonja som han faller för. När han till slut erkänner för henne om mordet försöker hon övertyga honom om att det enda sättet för honom att bli lycklig igen är om han överlämnar sig själv till polisen.

Anledningarna till att jag läste den här boken var dels att den var en av de böcker från BBC:s 100-lista som jag bestämt mig för att läsa och dels att jag hade en skoluppgift som gick ut på att jags kulle läsa en lättläst bok. Jag tror att jag gjorde en stor vinst genom att läsa denna bok som lättläst då jag mer är intresserad av historien än själva boken i sig. Jag har kommit fram till att så många böcker är kopplade till andra böcker (intertextualitet) och att ju fler böcker man har läst, desto fler kopplingar upptäcker man. T.ex. så läste jag Doktor Glas i våras och den anspelar på Brott och straff. Dessa kopplingar förstod jag inte då men det gör jag nu när jag har läst Brott och straff. 


Och vad tyckte jag då? Jag tycker om slutet för att det var oväntat. Jag tyckte om att man fick lära känna flera olika karaktärer, inte bara Raskolnikov utan även hans vän, hans mor och syster, systers fästman, polisen, åklagaren, den prostituerade Sonja och hennes mor och far. Jag tyckte att boken hölls sig på gränsen mellan att bli seg och att vara spännande under tiden som huvudrollen var sjuk / galen men jag tror att det berodde på att det var den lättlästa versionen. Hade jag läst originalet hade jag nog inte stått ut med detta långdragna velade!

Nu ska jag sätta mig och skriva en analys av boken med fokus på hur pass lättläst den faktiskt var och skicka till min lärare.

måndag 12 december 2011

Långsamt

Just nu går det långsamt med läsningen. Lyssnade på ett par kapitel från Glasbruket (mitt isländska bidrag till den nordiska utmaningen från Dantes bibliotek) förut men annars blir det inte mycket läst.

I tisdags började jag på den lättlästa versionen av Brott och straff i samband med att jag vaktade ettorna när de skrev uppsats vilket resulterade i att jag nästan somnade! Boken ska dock vara utläst och analyserad till torsdag nästa vecka så jag får väl ta och plocka upp den igen om jag vill ha godkänt på den inlämningen.

onsdag 7 december 2011

Hungerspelen igen

Här kommer en text som jag skrev om Hungerspelen för att eleverna skulle se exempel på hur man kunde skriva ett boktips. Eleverna verkade inte så imponerade av boken men min syster Johanna som jag sedan läste texten för blev sugen :)

Hungerspelen av Suzanne Collins 
’Prim!’ Det kvävda skriket sliter sig upp i min strupe och mina muskler börjar fungera igen. ’Prim!’ Jag behöver inte tränga mig fram genom folkmassan. De andra ungarna stiger genast åt sidan så att jag kommer fram till scenen. Jag når fram till henne i samma ögonblick som hon är på väg att äntra trappan. Med en svepande rörelse föser jag henne bakom mig. ’Jag anmäler mig som frivillig!’ flåsar jag. ’Jag anmäler mig frivilligt till slåttern!’ (Collins, 2008, sidan 19-20)

Boken Hungerspelen utspelar sig i en alternativ framtid av vad dagens USA skulle kunna vara. Landet är uppdelat i 12 distrikt vars invånare är nästan som slavar åt regimen i landet och de som bor i huvudstaden. Varje år ordnar regimen ett hungerspel som går ut på att två ungdomar mellan 12 och 18 från varje distrikt väljs ut för att slåss med varandra, likt gladiatorer, på liv och död. Spelen är ett sätt för regimen att hålla befolkningen i schack och tvingar dem därför att följa spelen via tv-sändningar dygnet runt. Bokens huvudperson Katniss Everdeen, som till vardags är en 16-årig flicka från distrikt 12, väljer att ta sin lillasysters plats i spelen. För Katniss, som vuxit upp under fattiga och hårda förhållanden och tvingats försörja familjen som tjuvjägare, är det inget alternativ att förlora spelen även om hon ogillar tanken på att döda sina motspelare, särskilt pojken Peeta Mallark som även han kommer från distrikt 12.
                      En av bokens största förtjänster är huvudrollen Katniss personlighet. Katniss är stark och självständig samtidigt som hon är känslig och omtänksam. Jag anser att det är mycket positivt med ungdomsböcker med starka kvinnliga huvudroller. Boken är en riktig bladvändare och nästan omöjlig att lägga ifrån sig för att historien är så spännande. En annan sak som jag gillar med boken är att den är tydligt samhällskritisk och ifrågasätter politiskt förtryck samt tv:n roll i vårt samhälle.
                      Bokens upplägg påminner om klassiker som Flugornas herre och 1984 i och med att den dels handlar om vad ungdomar som lämnas ödemarken kan drivas till att göra mot varandra och dels om att ständigt vara övervakad.
                      Boken är den första av en serie på tre böcker och den kommer på bio i mars 2012. Jag rekommenderar dig att läsa Hungerspelen om du gillar böcker som är spännande och ganska råa som man hela tiden får följa med i huvudpersonens tankar och känslor.

För övrigt är jag igång med tvåan Catching fire. Jag har den bara som e-bok och på engelska vilket får med sig vissa konsekvenser: dels läser jag inte så snabbt och dels läser jag inte så länge. Men den är verkligen görbra!



söndag 4 december 2011

Isländsk läsning

Jag har precis börjat med boken Glasbruket av Arnaldur Indriðason. Boken är en deckare från 2007 som utspelar sig på Island. Så här beskriver mitt biblioteks hemsida handlingen:
När en man hittas mördad i Reykjavik ställs kriminalpolis Erlendur Sveinsson och hans kollegor inför ett komplicerat fall. Utredningen avslöjar gamla och nya brott som lett till flera tragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop.
Jag  lyssnar på boken som ljudbok och tycker att den verkar ganska spännande. Den är inte så där omöjlig att släppa som deckare kan vara men helt okej. Själv tycker jag att deckare är helt okej oftast, speciellt med tanke på att jag har något konstigt behov av att höra om och se på otäckheter i allmänhet. Särskilt bra tyckte jag om deckarna i Millenium-serien av Stieg Larsson. De böckerna hade jag svårt att lägga ifrån mig.

Vad som är typiskt isländskt med Glasbruket vet jag inte. De utspelar sig på Island som sagt och namnen är isländska men själva handlingen skulle lika gärna kunna vara svensk eller var som helst ifrån. Dock är det trevligt att lära sig mer om de lika orter som finns på Island, innan kände jag bara till Reykjavik.